Ha’penny-bron stängdes för restaureringen och man satte upp en tillfällig Bailey-bro i ett enda stycke för fotgängare.
Bron är uppförd på lista 1 i utvecklingsplanen för Dublin stad och har fått sitt namn efter den vägtull på en halv penny (Ha’penny) som togs ut från 1816 då bron byggdes tills vägtullen avskaffades 1915. Även om brons nuvarande officiella namn är Liffey Bridge hette den ursprungligen Wellington Bridge. Bron består av ribbor som är utformade till en elliptisk båge. De gjöts troligen i en verkstad i Coalbrookdale i Shropshire utifrån en design som tillskrivs Thomas Telford.
Ha’penny-bron stängdes för restaureringen och man satte upp en tillfällig Bailey-bro i ett enda stycke för fotgängare. Gångbanan togs bort och nya sektioner tillverkades för att matcha brons förvridna elliptiska form. Nya dekorativa räcken i duktilt järn gjöts också. I projektet ingick även att måla om bron till sin ursprungliga naturvita färg.
Det mesta av Metalocks arbete gällde ändstycken för dragstänger. 43 av dem hade sprickor som reparerades tillsammans med spruckna stödplattor i brons ribbkonstruktion. Dessutom utförde man metalockning för att reparera fackverkselement och montera nya överkragningar för att ersätta de som hade gått av under åren. De flesta av skadorna på de komponenter som behövde repareras hade orsakats av expansion på grund av korrosion till följd av fukt som trängt in efter att fogtätningen gått sönder.
På grund av brons betydelse som en symbol för staden genomfördes restaureringen med största varsamhet. För att stilla olika kulturarvsgruppers oro reparerade eller renoverade man så mycket som möjligt av originaldelarna. Endast svårt skadade och oanvändbara komponenter återtillverkades. Ändstyckena för dragstängerna kunde till exempel ha bytts ut mot nya, men Metalocks arbetsmetod gjorde det möjligt att reparera originaldelarna på plats på ett effektivt sätt.
Foto
